av Kazuya Minekura
Makoto Kubota blir rekryterad till
yakuzaorganisationen Izumos ungdomsgäng i Tokyostadsdelen Shinjuku. Det är år 1995 och ett kallt klimat råder i den undrevärlden. Makoto är en ung man som varken är intresserad av droger, kvinnor eller slagsmål, vilket gör att han sticker ut i yakuzavärlden. Däremot sägs han ha tur i spel och vara så känslokall att han kan döda folk utan att ens blinka. Det sägs även att det är något mystiskt med hans ursprung.
Komiya, som har i uppdrag att hjälpa Makoto, upptäcker att under ytan på Makoto döljer sig en förunderlig själ som pendlar mellan godhjärtad yngling och kall psykopat. Samtidigt utreder stadens polis en serie mystiska dödsfall där liken som påträffas tycks ha exploderat. Men det mest mystiska är att liken är delvis pälsklädda och har börjat utveckla klor… Kan det ha något att göra med namnet som viskas djupt inne i Shinjukus mörka gränder...? Wild Adapter…?
Kazuya Minekura, som har gjort succé med sin långkörare
Saiyuki, skapade huvudpersonerna till serien Wild Adapter långt tidigare. Makoto och Tokio, som dyker upp längre fram i serien, var till en början elever i en skolkomedi med Boys Love-vibbar som heter Araiso Privatskolans Studentkommité Serien var en av hennes första populära serier inom Boys Love-genren och den blev både animerad till en två avsnittt lång
OVA samt inspelad som radioteater och inspiration till flertalet soundtrack.
Wild Adapter, som föddes efter att Kazuya Minekura hade skrivit två volymer av Araiso, sägs av Kazuya själv vara ”den riktiga berättelsen om Makoto och Tokio” medan Araiso är en alternativ dimension. Det finns en tecknad musikvideo och flera radiodramer baserade på Wild Adapter, men trots åratal av rykten har ingen animation gjorts ännu. Wild Adapter har lanserats som en actionmanga i USA, men i Japan räknas den som en Boys Love. Må hända en hårdkokt sådan, men ändock en ovanligt tight berättelse med gayvibbar.
Wild Adapter är den enda serien som jag personligen anser att Kazuya Minekura kan sätta sitt namn på med stolthet. Saiyukis snygga teckningar i all ära, men ”hallå, var är storyn!?” är vad jag alltid tänker när jag försöker läsa den. Wild Adapter har en spännande intrig och en tanke bakom berättelsen som känns meningsfull.
Wild Adapter har i andra recensioner beskyllts för att vara poserande, men jag anser att om man inte kan se under ytan och upptäcka och beröras av den starka berättelsen som finns där, då har man inte gett serien den chans den förtjänar. Döm inte ut Wild Adapter som varken ”en yaoimanga i mängden” eller som en ”poserande bishonenserie”, för det är den inte. Det är en serie som skildrar livsöden och som ger mersmak. Varmt rekommenderad. Läs den här istället för Saiyuki.
