Livet kunde ha varit enklare. Det kunde ha gått i sina gamla banor, som då Sachie bodde med mamma, dagarna var glada och de största problemen gällde kvarlämnad mat på tallriken. Men mamma har dött, Sachie har varken pengar eller hem, och hennes enda utväg just nu har tagit bisarrt till helt nya nivåer.
När morfar Raizo gör entré och erbjuder Sachie ett nytt hem ser hon fler skäl till att tacka ja än nej. Men från första ögonblicket känner hon att allt inte står rätt till. Nog för att morfar är en främling, men de kan lära känna varandra och han kan faktiskt bevisa att han är hennes morfar. Vad hon däremot har svårt att smälta är det faktum att hon gått från vanlig gymnasieelev till att vara yakuzaprinsessa! Asagi Raizo är yakuzaboss av det äldre slaget – hans hus styrs med vänlig men bestämd järnhand och området likaså. Respekten för Asagi-san är stort, nästan större än rädslan folk skyr för hans oborstade gäng av övertatuerade män. Det är minst sagt en onaturlig miljö att bo i, men till gängets glada förvåning är Sachie oväntat tuff. Hon kan ta sig an praktisk taget alla situationer som kommer i hennes väg. Det enda hon inte kan hantera är relationen till Rakuto, hennes jämnåriga livvakt. Rakuto är rar och omtänksam samtidigt som han är överbeskyddande och smått jävlig. Men värst av allt är att han är svår att ignorera, och ännu svårare att inte bli kär i.
Wild Ones är en underhållande ny serie utgiven av Shojo Beat/ VIZ, som lyckas förmedla både den typiska förvirrade kärleken som så många shojomanga centreras kring, samtidigt som den drivs framåt mycket av de komiska situationerna, som är av det mer högljudda och överaktiva slaget. Jag låter mig dras med utan motstånd och roas av yakuzafamiljens egenheter och Rakuto och Sachies utbyten.
På flera sätt påminner Wild Ones mig om
Fruits Basket. Vi har en ung flicka som förlorar sin mamma och tas in av en familj hon inte känner. Undan för undan blir hon mittpunkten för denna brokiga skara, och lär sig en hel del nytt utan att vända ryggen till de fasta övertygelser hon tagit med sig från sitt barndomshem. Dock saknar mangan Fruits Baskets komplexitet och handlingen uppnår aldrig liknande djup, utan sorg och smärta berörs på ett ytligt plan. Däremot lyckas den passa alla åldrar utan att bli för lättsinnig och glättig i tonen. Jag kommer också att tänka på Gokusen, berättelsen om en ung kvinna uppväxt i ett yakuzahushåll, som bestämmer sig för att bli lärare och använder sig av sina livserfarenheter på sin bråkiga klass. Båda dessa serier har dock ett större persongalleri, och i just Fruits Basket är flertalet karaktärer exklusive huvudtrion centrala.
Wild Ones koncentrera sig dock främst på Sachie själv, och bortsett från Rakuto spelar det resterande persongalleriet andra fiolen i den här berättelsen. Saken kan förstås komma att ändras, och hittills verkar Wild Ones lovande.
