WXIII är en fristående film som utspelar sig i det Patlaboruniversum som byggts upp dels i en tidigare tv-serie, dels i två filmer, Patlabor I och II. WXIII: Wasted Thirteen skiljer sig dock från dessa eftersom filmen berättelsemässigt inte förlitar sig på tidigare händelser och karaktärer. Filmen kan alltså utan problem ses även av de som inte har följt de tidigare verken. Tv-seriens komediinslag och robotfighter får, utan större saknad från min sida, stiga åt sidan till förmån för en mörk och intensiv polisthriller med tydlig inspiration från film noir. Både gamla och nya animefans kommer att kunna uppskatta blandningen av bedövande vackra animationer kombinerat med en intensiv och spännande story.
I WXIII möter vi två nya karaktärer, den rutinerade polisen Kusumi samt hans yngre kollega Hata. De två får order om att utreda det ständigt ökande antalet olyckor som sker i området runt omkring Tokyobukten, varav vissa har haft dödlig utgång. Olyckorna verkar ske i samband med havererande maskiner, men det finns till synes inget samband mellan dem. Rykten bland lokala fiskare talar om ett mystiskt vattendjur, andra menar att det är sabotage eller terroristaktioner som tystats ner av regeringen. Den yngre, ensamstående Hata träffar en kvinnlig lärare, Saeko Misaki, och börjar försiktigt uppvakta henne. Saeko arbetar även vid sidan om med genetisk forskning, och allt eftersom Hato kommer närmare sanningen bakom olyckorna i Tokyobukten börjar han misstänka att Saekos överordnade vid forskningsstationen hon jobbar vid kan vara inblandade i fallet. Så en natt går strömmen i en av de största lagerbyggnaderna i hamnen. Kusumi och Hata beger sig iväg på vad de tror är ett rutinuppdrag, men när de väl kommer fram så visar det sig att de kommit något betydligt större på spåret än vad de någonsin kunnat ana …
Den största attraktionen med WXIII ligger utan tvekan i den välberättade intrigen kombinerat med stilren animation i mörka färgtoner och ett stämningsfullt soundtrack. Tittaren möter ett flertal intressanta karaktärer och får en intressant inblick i deras liv och drömmar. Att kombinera en erfaren polis med en yngre kollega är ett ofta beprövat stilgrepp, men WXIII lyckas skickligt undvika alla fallgropar som detta för med sig. Hatas tilltro till moderna sätt att skaffa information via Internet kombinerat med Kusumis erfarna analoga sökande fungerar mycket bra. Stämningen i filmen är ofta melankolisk och hoppet inför framtiden är lågt. Trots detta träder människornas hopp om att finna mänsklig värme som den starkaste drivkraften i filmen. De bästa ögonblicken är de av samförstånd; både Kusumi och Hatas söker efter något som inte kan förstöras av stadens mörka och framtidspessimistiska atmosfär. Går det att finna lycka i en tätbefolkad, högteknologisk stad där allt verkar bygga på karriär, status och ekonomisk vinning? Värt att notera är att WXIII, till skillnad från de förra två filmerna, inte har regisserats av Mamoru Oshii (Ghost in the Shell). Mycket känns dock igen i berättarsättet och det visuella; staden Tokyos roll som en tyst men ständigt närvarande tredje huvudrollsinnehavare i filmen är ett stilgrepp som Oshii ofta använt sig av. Tempot är något högre än de tidigare filmerna, men filmens fokus ligger fortfarande på de karaktärer som filmerna för fram.
