av Chika Shiomi
Yurara Tsukinowa är en tyst och försagd skolflicka, som lider av att hon
ser de avlidnas andar omkring sig nästan hela tiden. Hennes reaktioner på dessa olyckliga döda får klasskamraterna att dra sig undan och bli misstänksamma mot henne.
Det hela ändras när två av klassens snyggingar, Mei och Yako lägger märke till hennes spirituella kraft. De har nämligen också sådana krafter; Mei kontrollerar eld och Yako vatten, och i deras närvaro framträder för första gången Yuraras skyddsande.
Denna mäktiga ande tar inte riktigt över Yurara, men influerar henne och hjälper andarna till andra sidan. Hon blir självsäkrare, får långt svart hår och mer välväxta "kvinnliga behag". Äntligen inser Yurara varför hon kan höra andar. Om nu bara tjejerna i skolan kunde sluta störa sig på att hon umgås med Mei och Yako, och den förstnämnde skulle lägga mindre energi på att stöta på hennes skyddsande, kanske allt till och med vore frid och fröjd.
Omdöme:
Yurara är en serie som arbetar med standardmässiga ingredienser; en klassisk kärlekstriangel, svartsjuka i skolmiljö och en svag huvudperson som upptäcker speciella färdigheter och måste växa in i dem. Därmed inte sagt att den är dåligt, utan det är helt okej läsning.
Att Mei och Yako inte kommer överens är föga förvånande, då deras motsatta krafter också avspeglas på deras personligheter. Jag är faktiskt mer förvånad att Yurara alls står ut med Mei, även om det blir en hel del gräl. Han är väldigt intresserad av hennes "andeinfluerade" form och tar sig irriterande stora friheter med henne. Visst, killen har trevligare sidor också, är skämtsam och snabb att ta upp kampen med besvärliga andar, men än så länge framstår han som lite för bufflig för att vara ett trovärdigt potentiellt kärleksintresse.
Yuraras egna personlighet är ganska slät, hon blir inte så mycket intressantare ens när skyddsanden träder in (en bra bit våldsammare dock...).
Överlag har jag svårt att bry mig. Även om det finns flera lustiga skämt och flertalet antydningar på mysterier i personernas förflutna, finns det inget som verkligen lockar att fortsätta läsa för att ta reda på det. Det är ett helt okej övernaturligt drama, men lätt övernaturliga romantiska finns det många av redan och man måste vara lite kräsen för att hinna med att läsa de bra.
Tecknarstilen är precis som handlingen okej, men inget speciellt. Proportionerna är bra och personerna ser riktigt snygga ut. Kanske använder tecknaren lite väl mycket förenklade chibis i vissa delar, vilket ger ett intryck av slarv.
Det finns inte heller något ”extra” i utgåvan, om man inte räknar den vanliga reklamen för Shoujo Beats övriga serier.
Länkar
Shoujo Beat - Förhandstitt hos Shoujo Beat
