Memoir 44

Ett brädspel konstruerat av Richard Borg, byggt på hans Command and Colors-system, som konstruerades för amerikanska inbördeskrigsspelet Battle Cry och även går igen i Battle Lore och Commands & Colors: Ancients. Det är i grunden väldigt enkelt att lära och dessutom snabbspelat. Man drar orderkort ur en lek med olika taktiska handlingar och flankmanövreringar, spelar ut detta - vilket avgör om och var på brädet man får agera med sina figurer - samt slår enkla symboltärningar när man anfaller. Får du upp en fotsoldat på tärningen gör du en skada på en fotsoldatsenhet, men slår du en pansarvagn missar attacken. Kvickt och enkelt!

Många C&C-spel utmärker sig för vackert impressionistiska spelbräden med hexagonbrickor som markerar särskild terräng, samt trevligt välskulpterade plastfigurer. De tenderar också att vara modulära, det vill säga byggda så att spelförlaget lätt kan expandera grundlådan med tillsatser som ger nya arméer, kartor etc. Vinner gör man genom att skjuta ut en hel enhet (infanterienheter består av fyra figurer - som agerar som träffar eller kroppspoäng, pansar har tre och artilleri två) eller ta över segerobjektiv på brädet. Beroende på scenario krävs olika många segerpoäng, men ett typiskt slag lägger ribban någonstans kring 5-7, och detaljerar även varje sidas handlingsutrymme genom hur många taktikkort de har tillhanda.

En av de tilltalande aspekterna av just Memoir '44 är att det är "fast and furious". Det tar max en halvtimme att dra regler, sätta upp det slag som ska spelas och köra en omgång. Eftersom många av de scenarion som ingår inte är helt balanserade (och det medvetet) har det varit en del av designtänket att göra det möjligt att köra ett parti, sedan byta sida och testa om man kan besegra oddsen på andra kanten - allt inom loppet av omkring en timme.

Ofta har man mer att göra än man hinner med, och det brukar vara ett bra omdöme för spel som ska hålla i längden. Memoir '44 har också det ovanligt höga betyget 7.59 på Geeken - ovanligt eftersom det är ett ameritrash-spel med fräsiga komponenter och en hel del slump. Just förmågan till slumphantering är kanske den mest avgörande faktorn för hur det går i partiet. Spelbrädet är uppdelat i vänster-, mitt- och högerflanker. Drar du inte ett kort som tillåter dig att agera där du vill måste du besluta dig för att gå och skjuta någon annanstans, och även kort som tillåter dig att ordna upp den flank du vill kan vara otillräckliga när det krisar, om de medger för få handlingar (vanligen 1-3 aktiveringar på en enda flank per drag). Dessutom lämnas de andra två flankerna åt sitt öde till nästa drag. Det ska erkännas att två av de kort som ingår i taktikleken är, om inte obalanserade, så åtminstone mycket kraftiga. Kortet Their Finest Hour tillåter ett stort antal handlingar över hela brädet, dessutom med bonus på tärningsslagen, och kortet Air Sortie medger en kraftfull flygvapenattack mot ett koncentrerat område. Det senare har man justerat något med expansionen Air Pack, som förändrar flygreglerna och dessutom innehåller färdigmålade flygplansfigurer, men luftstridskrafterna är fortfarande ett betydande vapen som påverkar stridsbilden ordentligt.

Memoir '44 är inte realistiskt, i den meningen att det är ett relativt hårt abstraherat spel skapat just för att vara snyggt, snabbt och lätthanterligt. Man kan invända mot att slumpfaktorn i sig känns overklig, å andra sidan har få historiska generaler haft kontroll eller överblick över faktorer som väder och fiendens egentliga trupprörelser. Det finns till och med de som menar att moderna konfliktspel har sin upprinnelse i de avancerade simulatorer amerikansk militär ställde upp över kriget i Vietnam. Framgångsrik planläggning inför strid tycks ofta handlat om att skapa utrymme för att bemöta oväntad utveckling, snarare än att göra det smartaste schackdraget. Vissa effekter av spelsystemet i Memoir '44 kan tyckas märkliga för en inbiten grognard, som att infanteri inte kan gömma sig för flyg i skog eller att man inte får längre räckvidd av att stå på en kulle, men å andra sidan måste man nog påstå att verkliga förhållanden skiljer sig en smula från brädspelens balanserade värld.

Båda åsiktslägren har sina poänger. Det är ytterst en fråga om tycke och smak om man föredrar detaljrikedom i reglerna eller ett smidigt system. Trots sin abstraktion kan Memoir-reglerna även ha överraskande trovärdiga effekter på spelflödet. Artilleri med lång räckvidd som ignorerar terräng och bara träffas på 1:6 är ett allvarligt hot på spelplanen, medan hastiga pansarchocker mot befästa punkter riskerar slås sönder som tidvattnet mot en pir om det inte understöds av infanteri - detta som ett resultat av simpla tärningsslag, utan oddstabeller eller specialmodifikationer. På skalan enkelhet -> komplexitet skulle man kunna jämföra med brädspel med liknande tematik och fokus ungefär så här: Memoir '44 -> Tide of Iron -> Combat Commander Europe -> Advanced Squad Leader.

Det finns gott om tillägg att bygga ut grundspelet med om man har en stinn plånbok. Startlådan innehåller grundreglerna, stativ för taktikkorten, tyska och amerikanska figurer, de generella markerna, tärningar, samt det universella gräsbrädet (med strandkarta på baksidan för scenarion under D-dagen). Därutöver kan man lägga till Eastern Front med ryssar, Pacific Theater med japaner och Mediterranean Theater med britter. Ett separat bräde ger underlag för vinter- och ökenslag. Det finns också en ask med särskilda terrängbrickor och regler för allehanda byggnader och specialtrupper - Terrain Pack. Man måste verkligen inte ha någon av dessa för att få behållning av spelet, grundlådan räcker gott och väl, men de innehåller en hel del godis om man vill variera spelinnehållet eller kanske föredrar att köra på en annan front än de allierades invasion av Europa, mot krigsslutet. Air Pack är nästan ett måste för den som tänker bygga på grundspelet med fler än ett eller annat tillägg, då man förutom flygplan också får praktiska kort som sammanfattar terrängtyperna i samtliga expansioner och ett tjockt häfte med justerade och uppdaterade scenarion från alla askar. Den väldigt trevliga Campaign Book kräver dock att man redan har många tillägg. Här detaljeras krigföringen i Normandie i större detalj, tyskarnas initiella blitzkrieg ned mot Frankrike och intåget i Sovjet under operation Barbarossa. Boken länkar ihop individuella slag till en större kampanj, med regler för bland annat förstärkning och övergripande slumphändelser, samt förstås följderna av vinst eller förlust för senare sammandrabbningar.

Memoir '44 är i grunden skrivet för två spelare, men redan i den första lådan finns rudimentära regler för multiplayer för åtta spelare, den så kallade Overlord-varianten - där en spelare på varje sidare agerar överbefälhavare och delar ut orderkort till sina tre flankbefäl. Är man inte ordentligt rapp och spelar simultant på varje flank tar dock ett sådant parti minst dubbelt så lång tid att spela igenom. För att kunna köra den här varianten behöver man två uppsättningar av de lådor som används, så att man kan lägga brädena sida vid sida och fylla dem med rätt antal figurer. Days of Wonder har även givit ut en särskild expansion, Operation Overlord, som innehåller lite mer genomarbetade regler, särskilda taktiklekar som gör det tydligare exakt vilken flank och sektion ordern berör, samt en uppsättning marker som kan användas istället för figurer om man bara äger en låda. Det finns också kartpaket som är avsedda just för Overlord och dessutom ger några extra figurer, som Hedgerow Hell. Den som verkligen älskar den här typen av massiva slag kan för övrigt köpa en så kallad Campaign Bag, med gott om utrymme för att transportera sina askar.

Är man riktigt galen (och rik) kan man slänga ihop väldigt maffiga bataljer. Personal här i bokhandeln har till exempel spelat halva operation Barbarossa (sex slag) i ett sträck i Overlord-version med sju spelare över en hel söndag. Två grundlådor plus nio ytterligare askar och kartor. I det läget är man tacksam för att Memoir '44 är så lättspelat.