Ogoola Karuta

Ogoola Karuta är ett enkelt men snillrikt kortspel, där en uppläsare läser några rader från en känd svensk dikt, medan spelarna försöker hitta det matchande kortet med fortsättningen på dikten. De femtio plockkorten sprids ut på ett bord eller golvet, och uppläsaren börjar läsa från sitt läskort. De första raderna finns bara på läskortet, och tricket är då att använda poesikunskaper, öra för rytm eller vilda gissningar till att hitta det matchande kortet. Går alla spelare på en nit, kan uppläsaren fortsätta läsa de rader som står på plockkortet tills någon kniper rätt kort. Vinnaren är den som plockar flest kort.

Förvirrande? För att ta ett exempel, så är detta citaten på korten med Emmy Köhlers juldikt, som för de flesta säkert är mer bekant som sång.
Plockkortet har texten "och tusen, tusen stråla ock / på himlens djupblå grund." När uppläsaren börjar läsa på raderna "Nu tändas tusen juleljus / på jordens mörka rund," är det bara att hugga plockkortet så snart känner igen dikten. Om ingen känner igen orden, fortsätter uppläsaren helt enkelt med att läsa "och tusen...", som för tydlighets skull är markerade i en annan färg.

Enkelt – men riktigt roligt och väldigt snabbt att lära sig! Det passar till alla åldrar som har fått upp en hyfsad läshastighet, och varje omgång går ganska fort att spela igenom.

Går det då att spela Ogoola Karuta om man inte är en hejare på poesi? Ja då; det viktigaste är, i mitt tycke, att alla spelare är någotsånär lika duktiga/okunniga, för tre nybörjare mot en poesimästare är ärligt talat inte så roligt. I provspelet med min familj visade det sig snabbt att min kära mor hade en bättre skolgång än jag, när det gällde svensk poesi i alla fall, men snabba reflexer kompenserade en hel del...

Har en i sällskapet en väsentligt annan kunskapsnivå, kan de också vara uppläsare en omgång eller två. Känner man inte till dikterna, blir det snarast ett memory- och reaktionsspel, där den som snabbast memorerar de utspridda kortens position och kan snappa åt sig dem när uppläsaren fortsätter in på den matchande texten vinner. Naturligtvis blir spelet intressantare om man har lite koll på poesin, då man kan få avnjuta den där underbara "åh, jag har det ju på tungan!"-syndromet flera gånger när man nästan, men inte riktigt, vet hur ett citat fortsätter.

Förpackningen är fin, när man tagit bort det tråkiga slipcaset (vår hemsidesbild visar spelet utan) och i regelboken finns både ett författarregister och ett "facit" med de kompletta poesiutdragen. Korten är stora, inget plirande på mini-text här inte, och med en enkel illustration i japansk stil på baksidan. De har dessutom en extra bonus för tvåspråkiga, för originalversionens kortdikter är med. Kan man alltså läsa japanska, får man två spel till priset av ett! I det medföljande häftet får man också två varianter av reglerna, med instruktioner för både solo- och lagspel, samt information om spelets historia.

Ogoola Karuta är nämligen baserat på ett gammalt japanskt spel, uta-garuta,där spelarna på snabbast tid ska identifiera kända diktcitat. Det finns flera olika former av karuta-spel i Japan, där man ska matcha olika citat, monster och geografiska platser, samt en hel del lek-och-lär varianter för att träna det japanska alfabetet. Jag hoppas att vi kan få se någon form av 'expansion' till den svenska versionen, antingen med fler dikter eller inom ett helt annat område, för det är en kul spelmetod.

Rekommenderad ålder: från 10 år
Antal spelare: 1 läsare + 2-8 spelare (lag eller individuellt)
Speltid: ca 30 min

Gabriella