Ett klurigt tävlingsbaserat mysteriespel som passar bäst när man inte vill tillbringa flera timmar vid spelplanen.
Sherlock Holmes har just löst det mystiska försvinnandet av den kände upptäcktsresanden Henry Morton Stanley, han som hittade Livingstone, och har utformat det som ett spel han kallar Lady Alice för att träna upp sina lärjungar i sin suveräna teknik, härledningens vetenskap. För Sherlock Holmes själv var ju lösningen elementär, så att säga, men för oss amatörer är lösningen kanske inte lika självklar...
Stanley, samt ett av föremålen i samlingen som han hade med sig från sina resor i Afrika, försvann på vägen till en föreläsning han blivit inbjuden till av the Royal Geographical Society och lämnade endast att par ledtrådar efter sig; en karta över London med några specifika platser utmärkta, och ett gammalt fotografi med en grupp upptäcktsresanden framför en båt. En båt vid namn Lady Alice!
Själva spelupplägget är inte svårt, men tävlingsaspekten och det faktum att man måste hålla reda på en del avslöjanden och ledtrådar utan anteckningar ger det ett rejält mått spänning. Det man ska ta reda på är vilken av de upptäcktsresanden på fotografiet som är skyldig och som Sherlock Holmes hittat i Stanleys hotellrum, vad personen ifråga stulit, var kidnappningen ägde rum, samt vilken tid det hela skedde.
Varje spelare får varsin bit av gåtans lösning, och ska sedan se till att luska ut de övriga tre och så länge som möjligt dölja vad de vet för varandra och samla poäng. En tur består av tre delar. Först väljer spelaren, vars tur det är, ut en person, en tid, en plats och ett föremål ur blocket som Sherlock Holmes har gjort. Sedan försöker spelarna utröna vilka som kan stämma. Till sist placerar spelarna ut sina poängmarker på spelplanen, antingen på en plats där de är säkra att samla poäng, eller för att lura de andra spelarna! Det är också i denna tredje del av turen där man istället kan anklaga någon, när man tror att man har hitta lösningen.
En spelomgång går rätt så fort, för man behöver inte läsa någonting under spelets gång annat än namnen på personerna, platserna och föremålen man gissar på. Så snart man har lärt sig reglerna och ställt i ordning spelplanen beror allt på hur länge varje spelare vill tveka över vilka poängmarker de vill lägga, och var!
Nackdelen med det här spelet är helt klart att antalet spelare är så specifikt. Ja, det går att spela med både tre och fem spelare med litet god vilja, men roligast och bäst går det med de rekommenderade fyra. Jag tycker också att det är litet synd att reglerna inte finns på svenska, för det här funkar bra även för lågstadieåldern.
Lady Alice är sammanfattningsvis ett enklare tävlingsbaserat mysteriespel som passar bäst när man inte vill tillbringa flera timmar vid spelplanen men ändå vill ha något småklurigt. Det är ett utmärkt familjespel, så länge någon kan översätta reglerna för de yngsta, och passar bra för kompisgäng som vill ha något lättsamt, mysigt och inte alltför långdraget, och där tyngdpunkten ligger i att utmana varandra. Det här är ett spel där det mesta hänger på hur bra man är på att bluffa, och på hur bra man är på att genomskåda de andras bluffmakeri!
Spelare: 3-5, men det idealiska antalet är 4 spelare.
Speltid: C:a 30 minuter
Rekommenderad ålder: Från c.a 8 år.
Jenny