Lund – den förbjudna kunskapens stad
579 kr
Rapport från Essen 2012
Publicerad: Torsdag, 29 november 2012, Skribent: Johan Broman
Johan rapporterar från årets spelmässa i Essen.
Tiotusentals brädspelare myllrar i Essens hangarliknande mässhallar. Det ser lite ut som om en jättelik hand slungat en näve blandade tärningar. Olika färger, storlekar och former blandas i en aldrig sinande kaotisk ström. En ström som pressas mellan bås och bord fyllda av glänsande nyheter där spelkonstruktörer och hjälpredor gör vad de kan för att locka till sig uppmärksamheten.
Essen är högljutt och svettigt, luften är torr och det märks på de hesa rösterna hos de som förevisar de olika spelen. Likt alla stora mässor finns det en risk att den kan driva dig till vansinne, men den risken är värd att ta. Överallt översköljs man av spel och annat fantastiskt nörderi. Redan i entrékön blir jag påhoppad av två personer utklädda till apor som försöker bjuda mig på banan. De håller på att göra reklam för tärningsspelet Banana Matcho, ett spel som visar sig ha stora likheter med den gamla klassikern 100, fast med specialgjorda tärningar och en gummibanan som piper när man klämmer på den.
Under snart 30 år har International Speltage SPIEL funnits och till skillnad från många andra mässor är den öppen för alla spelare och inte endast branschfolk. Här delas även en hel del priser ut till spel som nominerats under året och överlag finns det en härlig stämning av entusiasm och samförstånd kring spelen och hobbyn. Självklart regerar här den tyska skolan i spelkonstruktion och amerikanska titlar med fokus på action eller våld är inte starkt representerade. Detta visade sig även på den top:10-lista som Board Game Geek hade för beskådan i sitt bås. Den konstant uppdaterande listan hämtade sin information från alla spelare som tog sig tiden att under några minuter välja att klicka på de spel som de fann värda att spela. Under hela mässan dominerades listan av spel som Escape, Tokaido, Village och Myrmes. Alla med sin egna charm och spelidé men ändå definitiva eurogames.
Nyheter
Som sagt är det mycket att se och ännu mer att försöka göra. Ingen hinner spela alla de spel de har intentionen att testa, lite som att försöka se alla band man är intresserade av på en festival, det är näst intill omöjligt. Men några av mässans nyheter hann vi med att testa på och de var inte någon besvikelse.
Det spel som utan konkurrens gjorde mest ljud ifrån sig rent bokstavligen var Escape: The Curse of the Temple tillverkat av Queen Games. Spelets grund bygger på samarbete där varje spelare representerar en äventyrare som utforskar ett övergivet tempel. Tillsammans ska man samarbeta för att utforska templet och samla på sig så många kristaller som är möjligt.
Spelmekaniken bygger på att alla har varsin hand med specialgjorda tärningar med symboler av nycklar, facklor, rusande äventyrare och svarta och gula dödskallar. För att kunna förflytta sig mellan de olika rummen i templet och lägga vantarna på kristallerna krävs olika kombinationer av tärningsslag, detta görs på en avsatt tid som bestäms av en cd-skiva som spelar upp ett ljudligt trumkomp. Detta trumkomp sätter ton för den stressiga känsla som byggs upp, speciellt då spelet inte har några rundor eller tursystem, utan alla spelare rulla sina tärningar konstant. När en svart dödskalle kommer upp låser sig den tärningen och kan endast öppnas med hjälp av en gul dödskalle. Tack och lov så ska man som spelare samarbeta och man kan därför låsa upp varandras dödskallar så länge man är i samma rum. Tre gånger under skivans intensiva trummande ljuder en gonggong. Då gäller det att så fort som möjligt ta sig till templets centrala kammare, de som misslyckas måste saka en tärning permanent och får det därför svårare att förflytta sig och hjälpa till. När den sista gonggongen ljuder måste alla äventyrare hitta till utgången och klara sig ut ur templet. Det räcker med att en av dem misslyckas så är spelet förlorat, därför gäller det att samarbeta så mycket man bara kan. Ett väldigt roligt och snabbt spel som hade en enkel men väl fungerande mekanik där alla måste komma överens. Garanterat något för hela familjen.
Från DaVinci Games kommer Samurai Blade, ett spel som bygger på mekaniken från förlagets storsäljare Bang!. Här iklär sig spelarna roller som Shogun, Samurai, Ninja och Ronin. Det finns många likheter med Bang!, det är endast Shogunen som öppet visar vem han är, resten är dolda. En av de bästa förändringarna är att ingen spelare dör. När livet sjunker till noll förlorar man istället ära som symboliseras av en lotusblomma som man skänker till den som utdelade det avgörande hugget. Till sin hjälp har de olika spelarna en krigare med en speciell förmåga, rustning, händelsekort och en hel uppsjö roliga vapen som shuriken, kusarigama och nôdachi. När en spelare till slut har blivit av med all sin ära är kampen över och resultatet avslöjas. Samurai Blade är oerhört snyggt och den stämningsfulla konsten på korten håller en hög kvalitet. Det märk att DaVinci Games har tagit till sig av kritik som har riktats mot Bangs! system och gjort de förändringar som lyfter det till ett höjdarspel.
Det spel som var den stora överraskningen var solklart Spartacus: A Game of Blood and Treachery. Alldeles för ofta är det så att dåliga spel kläs i en fanér från ett känt varumärke i förhoppning att de ska sälja. Utvecklare tror att det räcker med en känd logotyp för att något ska sälja, och det kanske det gör till en början men snabbt blir kunder istället arga och besvikna på en dålig produkt. Spartacus är istället ett väldigt bra spel som dessutom har turen att kunnat ta del av en etablerad TV-serie.
Inta rollen som en “lanista”, en herre över en gladiatorskola, en så kallad Ludus. Din ambition är att bli den mest inflytelserika lanistan i hela staden. Mot dig står tre andra av din sort, lika hungriga och äregiriga som du. För att ta dig till toppen måste du använda dig av alla knep du kan tänka dig. Nyttja ditt hus och dess fördelar för att t ex tjäna pengar på uppvisningsmatcher, råna kroppar i gränderna eller sätta dina slavar i hårt arbete. På marknaden sker en dold budgivning mellan dig och dina motståndare om vem som kan ge högst bud för kämpar, slavar och utrustning. Ni måste även buda om vem som ska få äran att stå värd för skådespelen i arenan. Denna hederspost är även den som avgör vilka hus som ska kämpa mot varandra. När kombattanterna är utsedda får alla lanistor satsa på vem som skall segra och på vilket sätt förloraren förs ut ur arenan. Spartacus: A Game of Blood and Treachery är ett lysande spel som blandar upp intrigerande med ett återkommande kampmoment. Alla spelare engagerar sig i kampen eftersom de har slagit vad om utgången. Den som kommer stå som segrare måste lyckas balansera sina roller mellan ärorik lanista, skrupelfri slavägare och hårdför förhandlare. Detta är ett måste för alla som älskar att sätta dolkar i sina vänners ryggar.
Många spelnyheter hade vi tyvärr inte chans att pröva, men populära titlar var Myrmes där man spelar en koloni med myror som försöker dominera sin del av skogen. Kontrollera din stack under ett år medan de olika årstiderna påverkar dina val och handlingar. Tokaido var ett av mässans absolut snyggaste spel. Det läckra brädet avbildar en av det forntida Japans pilgrimsvägar. Tanken med spelet är att vid resans slut ha haft så många och väl vägda upplevelser som möjligt. Ät god mat, köp en souvenir, be i ett tempel eller ta ett bad, allt spelar roll när du kommer fram. Den spelare vars resa har varit bäst står som upplyst vinnare. Spelet utlovar både tävling och frid. I Copycat är målet att lyckas driva en framgångsrik politisk kampanj. Som spelets titel avslöjar har det fräckt stulit regler och idéer från andra spel. En annan snackis var Tzolk'in, ett spel inspirerat av mayakalendern. Med hjälp av kalendern och dess intrikata kugghjul skall du som ledare för din stam placera ut dina resurser så de ger dig möjligheter och avkastning. En spännande spelmotor med potential. I CO2 kämpar spelarna med att försöka minska jordens utsläpp och skapa miljövänlig energi samtidigt som de ska tjäna på det hela, ett snyggt spel med hela världen som ”slagfält”.
För de som gillar spel med civilisationsutvecklande tema visade Z-Man Games upp Clash of Cultures. Förbättra ditt folk med kunskap och verktyg för att konkurrera ut de andra spelarna, med ett modulärt bräde och stor variation på utveckling så lovar förlaget att du kommer sitta klistrad många kvällar. Metro 2033 utspelar sig i samma tunnlar som Glukhovskys romaner. Med en hjälte, ammo, svampodling och grisfarmer ska du försvara din station och stam mot de fasor som lurar i Moskvas gamla tunnelbanesystem. Expandera ditt underjordiska rike och skapa en framtid för din falang. Det fanns givetvis hur många spel som helst att testa, och detta var ett axplock av vad vi hann titta på, provspela eller bara hörde snack om.
På figurspelssidan var det mest spännande några modeller från Mantics nya spel Dreadball. En science fiction-inspirerad variant av amerikansk fotboll som visuellt hämtar mycket från Blood Bowl. Både orcer och skaven återfinns bland lagen, även om de inte har just samma namn som hos GW. Modellerna var väldigt fina och gav mig ett ögonblickligt sug att testa det hex-baserade spelet. Förhoppningsvis når det snart marknaden så att vi kan få spela det.
Tendenser
Om det var något som var tydligt så var det uppsjön av tärningsdrivna spel. Inte bara med vanliga t-6:or, utan specialdesignade tärningar för alla möjliga ändamål. Vissa använde dem som trupp markörer. I t ex Medieval Mastery användes tärningens sida för att visa hur stark din trupp var, i Escape användes de för att förflytta sig genom templet. I King of Tokyo använder du dig av spelets specialgjorda tärningar för att försöka göra just ditt monster till en internationell filmstjärna likt dess idol, Godzilla. Hur gör man då detta? Genom att hamra Tokyo i småbitar och spöa skiten ur dina motståndare. Ett slags Yatzi-inspirerat tärningssystem används för att ladda upp ditt liv, dela ut smällar och generera energi som du kan köpa kort för. Snabbt, enkelt och vansinningt kul. Mycket av dessa strömmingar kommer från spelframgångar hos Quarriors och D-Day Dice.
Något som svenska Gigantoskop hade gjort var att återutge sitt spel Big Badaboom, men nu inuti en fantastiskt läcker bomb á la ACME. Spelaren får inte bara ett bra spel, det ser dessutom extra snyggt ut i hyllan. Under kommande år tror jag att vi kommer att se mer av denna sortens presentation, ett emballage som är snyggt men som kanske till och med har en spelmässig funktion. Själv lyckades jag lägga vantarna på ett ex av polska Kolejka, spelet som simulerar det absurda köandet under landets 1980-tal.
Johan
Essen är högljutt och svettigt, luften är torr och det märks på de hesa rösterna hos de som förevisar de olika spelen. Likt alla stora mässor finns det en risk att den kan driva dig till vansinne, men den risken är värd att ta. Överallt översköljs man av spel och annat fantastiskt nörderi. Redan i entrékön blir jag påhoppad av två personer utklädda till apor som försöker bjuda mig på banan. De håller på att göra reklam för tärningsspelet Banana Matcho, ett spel som visar sig ha stora likheter med den gamla klassikern 100, fast med specialgjorda tärningar och en gummibanan som piper när man klämmer på den.Under snart 30 år har International Speltage SPIEL funnits och till skillnad från många andra mässor är den öppen för alla spelare och inte endast branschfolk. Här delas även en hel del priser ut till spel som nominerats under året och överlag finns det en härlig stämning av entusiasm och samförstånd kring spelen och hobbyn. Självklart regerar här den tyska skolan i spelkonstruktion och amerikanska titlar med fokus på action eller våld är inte starkt representerade. Detta visade sig även på den top:10-lista som Board Game Geek hade för beskådan i sitt bås. Den konstant uppdaterande listan hämtade sin information från alla spelare som tog sig tiden att under några minuter välja att klicka på de spel som de fann värda att spela. Under hela mässan dominerades listan av spel som Escape, Tokaido, Village och Myrmes. Alla med sin egna charm och spelidé men ändå definitiva eurogames.
Nyheter
Som sagt är det mycket att se och ännu mer att försöka göra. Ingen hinner spela alla de spel de har intentionen att testa, lite som att försöka se alla band man är intresserade av på en festival, det är näst intill omöjligt. Men några av mässans nyheter hann vi med att testa på och de var inte någon besvikelse.Det spel som utan konkurrens gjorde mest ljud ifrån sig rent bokstavligen var Escape: The Curse of the Temple tillverkat av Queen Games. Spelets grund bygger på samarbete där varje spelare representerar en äventyrare som utforskar ett övergivet tempel. Tillsammans ska man samarbeta för att utforska templet och samla på sig så många kristaller som är möjligt.
Spelmekaniken bygger på att alla har varsin hand med specialgjorda tärningar med symboler av nycklar, facklor, rusande äventyrare och svarta och gula dödskallar. För att kunna förflytta sig mellan de olika rummen i templet och lägga vantarna på kristallerna krävs olika kombinationer av tärningsslag, detta görs på en avsatt tid som bestäms av en cd-skiva som spelar upp ett ljudligt trumkomp. Detta trumkomp sätter ton för den stressiga känsla som byggs upp, speciellt då spelet inte har några rundor eller tursystem, utan alla spelare rulla sina tärningar konstant. När en svart dödskalle kommer upp låser sig den tärningen och kan endast öppnas med hjälp av en gul dödskalle. Tack och lov så ska man som spelare samarbeta och man kan därför låsa upp varandras dödskallar så länge man är i samma rum. Tre gånger under skivans intensiva trummande ljuder en gonggong. Då gäller det att så fort som möjligt ta sig till templets centrala kammare, de som misslyckas måste saka en tärning permanent och får det därför svårare att förflytta sig och hjälpa till. När den sista gonggongen ljuder måste alla äventyrare hitta till utgången och klara sig ut ur templet. Det räcker med att en av dem misslyckas så är spelet förlorat, därför gäller det att samarbeta så mycket man bara kan. Ett väldigt roligt och snabbt spel som hade en enkel men väl fungerande mekanik där alla måste komma överens. Garanterat något för hela familjen.
Från DaVinci Games kommer Samurai Blade, ett spel som bygger på mekaniken från förlagets storsäljare Bang!. Här iklär sig spelarna roller som Shogun, Samurai, Ninja och Ronin. Det finns många likheter med Bang!, det är endast Shogunen som öppet visar vem han är, resten är dolda. En av de bästa förändringarna är att ingen spelare dör. När livet sjunker till noll förlorar man istället ära som symboliseras av en lotusblomma som man skänker till den som utdelade det avgörande hugget. Till sin hjälp har de olika spelarna en krigare med en speciell förmåga, rustning, händelsekort och en hel uppsjö roliga vapen som shuriken, kusarigama och nôdachi. När en spelare till slut har blivit av med all sin ära är kampen över och resultatet avslöjas. Samurai Blade är oerhört snyggt och den stämningsfulla konsten på korten håller en hög kvalitet. Det märk att DaVinci Games har tagit till sig av kritik som har riktats mot Bangs! system och gjort de förändringar som lyfter det till ett höjdarspel.
Det spel som var den stora överraskningen var solklart Spartacus: A Game of Blood and Treachery. Alldeles för ofta är det så att dåliga spel kläs i en fanér från ett känt varumärke i förhoppning att de ska sälja. Utvecklare tror att det räcker med en känd logotyp för att något ska sälja, och det kanske det gör till en början men snabbt blir kunder istället arga och besvikna på en dålig produkt. Spartacus är istället ett väldigt bra spel som dessutom har turen att kunnat ta del av en etablerad TV-serie.
Inta rollen som en “lanista”, en herre över en gladiatorskola, en så kallad Ludus. Din ambition är att bli den mest inflytelserika lanistan i hela staden. Mot dig står tre andra av din sort, lika hungriga och äregiriga som du. För att ta dig till toppen måste du använda dig av alla knep du kan tänka dig. Nyttja ditt hus och dess fördelar för att t ex tjäna pengar på uppvisningsmatcher, råna kroppar i gränderna eller sätta dina slavar i hårt arbete. På marknaden sker en dold budgivning mellan dig och dina motståndare om vem som kan ge högst bud för kämpar, slavar och utrustning. Ni måste även buda om vem som ska få äran att stå värd för skådespelen i arenan. Denna hederspost är även den som avgör vilka hus som ska kämpa mot varandra. När kombattanterna är utsedda får alla lanistor satsa på vem som skall segra och på vilket sätt förloraren förs ut ur arenan. Spartacus: A Game of Blood and Treachery är ett lysande spel som blandar upp intrigerande med ett återkommande kampmoment. Alla spelare engagerar sig i kampen eftersom de har slagit vad om utgången. Den som kommer stå som segrare måste lyckas balansera sina roller mellan ärorik lanista, skrupelfri slavägare och hårdför förhandlare. Detta är ett måste för alla som älskar att sätta dolkar i sina vänners ryggar.
Många spelnyheter hade vi tyvärr inte chans att pröva, men populära titlar var Myrmes där man spelar en koloni med myror som försöker dominera sin del av skogen. Kontrollera din stack under ett år medan de olika årstiderna påverkar dina val och handlingar. Tokaido var ett av mässans absolut snyggaste spel. Det läckra brädet avbildar en av det forntida Japans pilgrimsvägar. Tanken med spelet är att vid resans slut ha haft så många och väl vägda upplevelser som möjligt. Ät god mat, köp en souvenir, be i ett tempel eller ta ett bad, allt spelar roll när du kommer fram. Den spelare vars resa har varit bäst står som upplyst vinnare. Spelet utlovar både tävling och frid. I Copycat är målet att lyckas driva en framgångsrik politisk kampanj. Som spelets titel avslöjar har det fräckt stulit regler och idéer från andra spel. En annan snackis var Tzolk'in, ett spel inspirerat av mayakalendern. Med hjälp av kalendern och dess intrikata kugghjul skall du som ledare för din stam placera ut dina resurser så de ger dig möjligheter och avkastning. En spännande spelmotor med potential. I CO2 kämpar spelarna med att försöka minska jordens utsläpp och skapa miljövänlig energi samtidigt som de ska tjäna på det hela, ett snyggt spel med hela världen som ”slagfält”.
För de som gillar spel med civilisationsutvecklande tema visade Z-Man Games upp Clash of Cultures. Förbättra ditt folk med kunskap och verktyg för att konkurrera ut de andra spelarna, med ett modulärt bräde och stor variation på utveckling så lovar förlaget att du kommer sitta klistrad många kvällar. Metro 2033 utspelar sig i samma tunnlar som Glukhovskys romaner. Med en hjälte, ammo, svampodling och grisfarmer ska du försvara din station och stam mot de fasor som lurar i Moskvas gamla tunnelbanesystem. Expandera ditt underjordiska rike och skapa en framtid för din falang. Det fanns givetvis hur många spel som helst att testa, och detta var ett axplock av vad vi hann titta på, provspela eller bara hörde snack om.
På figurspelssidan var det mest spännande några modeller från Mantics nya spel Dreadball. En science fiction-inspirerad variant av amerikansk fotboll som visuellt hämtar mycket från Blood Bowl. Både orcer och skaven återfinns bland lagen, även om de inte har just samma namn som hos GW. Modellerna var väldigt fina och gav mig ett ögonblickligt sug att testa det hex-baserade spelet. Förhoppningsvis når det snart marknaden så att vi kan få spela det.
Tendenser
Om det var något som var tydligt så var det uppsjön av tärningsdrivna spel. Inte bara med vanliga t-6:or, utan specialdesignade tärningar för alla möjliga ändamål. Vissa använde dem som trupp markörer. I t ex Medieval Mastery användes tärningens sida för att visa hur stark din trupp var, i Escape användes de för att förflytta sig genom templet. I King of Tokyo använder du dig av spelets specialgjorda tärningar för att försöka göra just ditt monster till en internationell filmstjärna likt dess idol, Godzilla. Hur gör man då detta? Genom att hamra Tokyo i småbitar och spöa skiten ur dina motståndare. Ett slags Yatzi-inspirerat tärningssystem används för att ladda upp ditt liv, dela ut smällar och generera energi som du kan köpa kort för. Snabbt, enkelt och vansinningt kul. Mycket av dessa strömmingar kommer från spelframgångar hos Quarriors och D-Day Dice.Något som svenska Gigantoskop hade gjort var att återutge sitt spel Big Badaboom, men nu inuti en fantastiskt läcker bomb á la ACME. Spelaren får inte bara ett bra spel, det ser dessutom extra snyggt ut i hyllan. Under kommande år tror jag att vi kommer att se mer av denna sortens presentation, ett emballage som är snyggt men som kanske till och med har en spelmässig funktion. Själv lyckades jag lägga vantarna på ett ex av polska Kolejka, spelet som simulerar det absurda köandet under landets 1980-tal.
Johan
