Ur Varselklotet - rollspelet

Simon Stålenhags bilder från ett alternativt 80-tal har blivit en dundersuccé, och rollspelsförlaget Fria Ligan har i ett slag blivit ett konstboksförlag. Inte så konstigt då, att de har kläckt idén att göra ett rollspel utifrån Simons bilder.

Ur Varselklotet (eller Tales from the Loop, som spelet heter på engelska) tar med spelarna till ett 80-tal när världens största partikelaccelerator har byggts i Mälardalen. Rollpersonerna är barn och ungdomar – du bestämmer själv din ålder mellan 10 och 15. Reglerna är en variant av dem vill lärde känna i Mutant År Noll. Det gäller alltså att slå en sexa för att lyckas med ett färdighetstest och mer för att få bonus.

Ungdomstemat ger upphov till några snygga knep. Alla rollpersoner har ett antal särskilda egenskaper som definierar dem: ikonisk ägodel, problem, drivkraft, stolthet och relationer. Alla har dessutom ett ”ankare”, en vuxen som de kan vända sig till när allt går överstyr. Det kan vara skolvaktmästaren, tanten i godiskiosken eller storasyrran.

Alla som har sett tv-serien Stranger Things kan lätt kliva in i rollerna av överdrivet nyfikna ungar som cyklar raka vägen in i konspirationer som växer dem över huvudet, tvingas smyga ut mitt i natten och gömma märkliga flyktingar i kojor i skogen.

Spelet har två kampanjmiljöer, en svensk och en amerikansk, ett resultat av att det samtidigt ges ut på svenska och engelska. Den svenska kampanjmiljön är Mälaröarna väster om Stockholm. Där finns nämligen Slingan, världens största partikelaccelerator och centrum för diverse mystiska händelser. I USA är spelet baserat i Boulder City, Nevada, en sömnig småstad vid Lake Mead och platsen för en amerikansk version av Slingan.

Även om mycket känns igen från vårt 80-tal finns skillnader, mest specifikt förstås de stora robotarna som utför mycket tungt arbete, och dinosaurierna som går runt och betar i den svenska björkslyn.  

Precis som Mutant År Noll är spelet uppbyggt kring kortare handlingar som kan vävas samman till något större. Rollpersonerna utforskar sitt närområde och lär gradvis känna allt mer av omgivningarna. Det fungerar faktiskt ännu bättre här än i Mutant – det är ju liksom vad ungdomar gör, av naturen.

Möjligen kan ungdomstemat kännas lite låst. Det är en spännande alternativhistorisk miljö Fria Ligan målar upp, och den tål nog att utforskas också med äldre rollfigurer. Men det är kanske något som kommer i senare tillbehör?