Vackra klassiker från Hastur

Lagom till nyutgivningen av Guy de Maupassants Mardrömmar och August Apels Friskytten, fick vi tag på Ola, förläggare på Hastur förlag som nischat in sig på vackra utgåvor av klassiker från skräcken och det underligas riken, och lät Stewe från Xavantgarde ställa lite frågor om utgivningen. 

1. Berätta om Guy de Maupassant och hans ”Mardrömmar”?

Jag kan börja med att citera en del av bokens baksidestext:

”Guy de Maupassant kallas ofta den franska novellkonstens fader. Under sina blott tio år som verksam författare skrev han runt 300 noveller. Redan i tjugoårsåldern insjuknade han i syfilis, och denna åkomma skulle prägla hans tillvaro som uppburen författare: novellerna blev allt mörkare, galenskapen mer framträdande. Novellerna spänner över allt från klassiska spökhistorier och skräckromantik i den gotiska romanens efterföljd till fallbeskrivningar av enskilda galningar och vittnesmål från de mest ohyggliga mardrömstillstånd man kan tänka sig. I Mardrömmar presenteras ett urval av hans främsta skräcknoveller, översatta av Hillevi Norburg som också har skrivit förord, noter och kommentarer till utgåvan.”

Syftet med Hasturs utgåva är alltså att samla hans främsta skräck- och fantastiknoveller, hämtade ur hans digra produktion, i en enda rejäl volym. Mycket av Maupassant finns översatt, men mig veterligen har det inte publicerats en svensk utgåva som samlar just dessa genreberättelser med sådant fokus, valda från hans första novellsamling till hans sista, inom en och samma pärm; och då dessutom med ett initierat förord, med noter och kommentarer som sätter varje novell i perspektiv. Det är den definitiva volymen för dem som vill upptäcka skräckförfattaren Maupassant. Han har en, enligt mig, given plats som framträdande skräckförfattare inom den franska, klassiska fantastiklitteraturen.  

2. Hur ser arbetet med en bok ut, från ax till limpa, från idé till produkt?

Det varierar från bok till bok. I fallet Mardrömmar presenterade jag helt enkelt idén med en samling skräckberättelser av Maupassant för Hillevi Norburg på Alastor Press och frågade om hon var intresserad att översätta dessa för Hastur. Det visade sig att hon inte bara var intresserad, utan blev eld och lågor då hon redan var ytterst välbevandrad i Maupassants författarskap. Därmed gav jag henne fria händer och fria tyglar att göra urvalet, skriva förordet (och göra det så långt och fritt hon bara önskade) och lägga upp volymen efter behag. Slutresultatet blev fantastiskt!

I andra fall kan det se helt annorlunda ut. Med Videbuskarna av Algernon Blackwood valde jag själv ut exakt vad som skulle ingå i boken innan jag gav KG Johansson uppdraget att översätta urvalet. Samma sak med Heidi Havervik som översatt flera böcker för Hastur: senast Det främmande barnet av Hoffmann och Trollkarlens lärling av Hanns Heinz Ewers. Vad gäller samarbetet med Bodil Zalesky så är det något av en växelverkan eller en symbios – vi föreslår ständig olika författare och verk för varandra innan vi skrider till verket. Jag älskar verkligen att arbeta med mina översättare och förordsskribenter på detta vis: att vi tillsammans skapar något vi alla kan stå för; där ingen enda röst är mäktigare än en annan. Det samma gäller omslagen och inlagorna till böckerna, där Oskar Aspman verkligen briljerar och har skapat vad jag bara kan kalla en ”Hastur-känsla”. Rent generellt presenterar jag en bild eller målning för Oskar och sedan ”samarbetar” vi fram ett slutresultat. För mig som förläggare betyder ju detta att jag medverkar från första idé till färdig bok, från tanke till slutresultat – och det är just det som är så givande för mig, att ta del ”från ax till limpa”.       

3. Någon favoritpassage och/eller favoritnovell från ”Mardrömmar”?

Jag måste ändå lyfta fram Maupassants mest berömda skräcknovell ”Horla”, den är ju makalöst bra och tidigare översatt till svenska flera gånger. Jag läste under mitt korrekturarbetet med Mardrömmar två tidigare svenska översättningar av ”Horla” och jag måste säga att Hillevi Norburg har lyft den till en annan nivå med sitt omsorgsfulla arbete och sin känsla för Maupassants prosa och språk. Även om man har läst ”Horla” tidigare utlovar jag en helt annan upplevelse i denna översättning. Sedan blev jag enormt drabbad av den sista novell, så vitt man vet, som Maupassant skrev innan han fullständigt drunknade i vansinne, paranoia och elände, till själen förintad av syfilis, inspärrad som han blev på sinnessjukhus: ”Vem vet?” heter den novellen. Den röda tråden, eller om man så vill den Ariadne-tråd som löper genom dessa noveller – dessa labyrinter av galenskap – från början till slut, är den fråga Maupassant om och om igen ställer sig i berättelserna: ”Är jag galen?” (Och ibland med tillägget: ”Nej, jag är inte galen.”) Dessa noveller är inte bara skräckberättelser eller utflykter i fantastikens utmarker, nej, boken som helhet är en skönlitterär gestaltning av en stadig och oavlåtlig nedstigning i ett sinne i upplösning, en själ som vrider sig i dödsångestens kval samtidigt som skrivandet är den enda vägen fram mot ett slut som avtecknade sig redan när handen fattade pennan. Maupassants Mardrömmar är en resa till vägs ände och det är fasansfullt underbart att slå följe.

4. Vad kan du avslöja om kommande Hasturböcker?

Efter Mardrömmar av Maupassant och August Apels Friskytten, som kom nu i februari, ser jag först och främst fram emot att i vår ge ut den första kompletta svenska översättningen av Richard Marsh Skalbaggen i översättning av KG Johansson. Denna mäktiga och vansinnigt underhållande roman gavs ut samma år som Bram Stokers Dracula och sålde faktiskt bättre än denna när det begav sig. Den är sorgligt bortglömd, men Hastur gillar ju att gräva ”skräck”guld, så det blir spännande att se denna i tryck. Samtidigt med Skalbaggen ger vi också ut den store tyske författaren Friedrich Schillers kriminalrapport Förbrytaren – en sann historia. Denna korta text är något så ovanligt som en true crime-berättelse, skriven 1786. Den känns helt unik, kanske inte regelrätt skräck, men en redogörelse för mord och mördarens samvete och våndor som alltså har mer än 200 år på nacken. En minst sagt förbluffande text, som saknar motstycke!

Under arbete är också en rejäl volym som jag ännu inte kan ge ett närmare datum på, men hoppas kunna ge ut i år: Sorglösa dagar på Yann och andra fantastisk berättelser av Lord Dunsany. Tror detta är första gången Dunsany, som för mig är fantasyns fader, ges ut i en ordentlig omfattade utgåva (över 20 noveller). Utöver detta finns det i dagsläget ett 10-tal idéer för kommande 2-3 år, bl.a. Leonard Clines roman Det mörka rummet (”The Dark Chamber”), som giganten H.P. Lovecraft älskade och hyllade samt ett rejält urval skräckberättelser av den polske författaren Stefan Grabinski, som därmed äntligen blir introducerad i Sverige. Sålunda mycket att se fram emot.