Lund – den förbjudna kunskapens stad
579 kr
Deathwatch
Publicerad: Tisdag, 12 oktober 2010, Skribent: Daniel
Detta nya rollspel fullbordar den trilogi om världen bakom Warhammer 40.000 som inleddes med Dark Heresy och följdes upp av Rogue Trader. I det här spelet kan du äntligen dra på dig stridsrustningen och tjäna gudakejsaren som en av de främsta krigare mänskligheten skådat - Space Marines.
Deathwatch är en egen organisation, en orden bland ordnar, dit många andra Chapters skickar sina mest välmeriterade soldater för att under en tid strida sida vid sida med inkvisitionen mot de många ickemänskliga arter som finns i galaxen - så gott som alla mycket fientliga mot Imperiet. De Space Marines som är medlemmar av den här elitstyrkan kommer från så skilda håll som Dark Angels, Blood Angels, Dark Templars och Space Wolves.
Regelmässigt har man inte sparat på krutet. Det går att få ordentligt mycket mer poäng på grundegenskaper, kroppspoäng och ödespoäng än i systerspelen. Den som eventuellt är orolig över att en Marine statistiskt sett ”bara” börjar med 41 på grundegenskaperna, Characteristics, kan lugna sig med att det utan större problem går att komma upp i över 100% på de viktigaste slagen – med en nybörjargubbe, första spelmötet. Space Marines får förstås tillgång till ett urval av den bästa utrustning och vapen som Imperiet kan bjuda. Enda begränsningen är hur välrenommerad gruppen är gentemot Deathwatch och hur svårt man uppskattar att uppdraget som ska utföras kommer att vara. Den här generösa tillgången till utrustning behövs. Rollpersonernas jobb är att strida bakom fiendens linjer och bekämpa hot som är så farliga att inte ens deras moderordnar ger sig på dem utan eftertanke.
Har man ett grepp om hur de tidigare spelen fungerar är det lätt att komma in i Deathwatch. Till nyheterna hör bland annat ett brett urval av färdigheter och förmågor för olika Chapters och yrken/specialities, ett speluppmuntrande system där rollfigurens personlighet ger bonus till tärningsslagen när man agerar ut karaktären, ett system för gruppsamarbete som ger tillgång till särskilda förmågor och attacker, ett uppdragssystem där spelarna har stor möjlighet att påverka äventyrets innehåll, samt snabba och enkla regler för masstrid mot stora grupper (Hordes). Man väljer gruppledare ur de egna leden, utifrån vem man tror är bäst skickad att styra upp den kommande uppgiften. Med det lilla äventyret i grundregelboken, äventyrshäftet i spelledarskärmen och de två demoäventyr som kan laddas ned gratis från Fantasy Flight Games hemsida har man redan från början konkret spelmaterial att köra igång – eller för den delen plocka russinen i kakan ur och själv bygga vidare på.
I boken får man en hel del matnyttig bakgrundsinformation om vad det innebär att vara Space Marine, hur Warhammer 40.000-världen fungerar och så klart även hur Deathwatch är uppbyggt. Äventyren tenderar förstås att bli militära till sin natur, men man understryker att spelet är en sandlåda där man absolut inte behöver hålla sig till den korstågssektor som beskrivs - eller ens Deathwatch som organisation - och tips ges om diplomatiska uppdrag, livvaktsjobb, djupundersökningar i samarbete med inkvisitionen och mycket annat.
Den viktigaste frågan – hur man egentligen spelar en enkelspårig stridsmunk med bara 15 minuters fritid under en strängt uppstyrd tillvaro av kampövning, bön och krig varje dag – svarar inte boken på. Författarna litar på sin läsekrets. I sektorn som är spelets fond, Jericho Reach, kämpar Imperiet för att återta tidigare förlorade planeter, och det kryllar av utomjordingar och kaoskultister i det här området. Atmosfären av mullrande krig skiljer ut Deathwatch från sina systerspel, där vi tidigare sett otämjda och outforskade gränsområden i rymden kring Halo Stars, samt de intrigfyllda och ytterst sett alltid korrumperade miljöerna i Calixis-sektorn. Att ta rollen av en stor och extremt tuff medlem av en särskild insatsstyrka bland redan bredhakade elitkrigare är själva kärnan av spelet. Konflikter mellan olika personligheter och bakgrunder kryddar rätten, och önskar man ett mer varierat spel finns en lämpligt placerad dimensionsportal genom vilken rollpersonerna enkelt kan resa tillbaka till platser som beskrivits i äldre böcker.
Men varför resa någon annanstans än till frontlinjen, i barskt xenofobiska ultrahårdingars sällskap? Det här är ett rollspel med stor skärpa, som zoomar in på en extrem och näranog arketypisk aspekt av Warhammer 40.000-universat: Space Marines. Varken mer eller mindre. De mycket tydliga ramarna ger spelledaren verktyg att köra en enda lång bolterfest med episkt pang-pang och patriotiska triumftjut i basröst – eller att, å andra sidan, tvinga de hårdindoktrinerade krigarna att upptäcka sanningar bakom den etablerade dogmen, ifrågasätta sin egen moral och faktiskt även ställa den fundamentala frågan om vad det innebär att vara människa. Utan att behöva krångla till spelet särskilt mycket. Det sköter sig självt, när man tar rollen av genetiskt framodlad supersoldat med tio millennier av historia, tradition och arv att ta hänsyn till. Kan man ha skoj med att spela eldbollskastande trollkarlar med långskägg och spetsig hatt – eller självtvivlande, sexuellt frustrerade vandöda som för det mesta tycks stå i mörka hörn och stirra på varandra – ska inte rollen som sträng neomensch i järnkostym behöva kännas särskilt problematisk.
Gött mos, helt enkelt!
Deathwatch är en egen organisation, en orden bland ordnar, dit många andra Chapters skickar sina mest välmeriterade soldater för att under en tid strida sida vid sida med inkvisitionen mot de många ickemänskliga arter som finns i galaxen - så gott som alla mycket fientliga mot Imperiet. De Space Marines som är medlemmar av den här elitstyrkan kommer från så skilda håll som Dark Angels, Blood Angels, Dark Templars och Space Wolves.
Regelmässigt har man inte sparat på krutet. Det går att få ordentligt mycket mer poäng på grundegenskaper, kroppspoäng och ödespoäng än i systerspelen. Den som eventuellt är orolig över att en Marine statistiskt sett ”bara” börjar med 41 på grundegenskaperna, Characteristics, kan lugna sig med att det utan större problem går att komma upp i över 100% på de viktigaste slagen – med en nybörjargubbe, första spelmötet. Space Marines får förstås tillgång till ett urval av den bästa utrustning och vapen som Imperiet kan bjuda. Enda begränsningen är hur välrenommerad gruppen är gentemot Deathwatch och hur svårt man uppskattar att uppdraget som ska utföras kommer att vara. Den här generösa tillgången till utrustning behövs. Rollpersonernas jobb är att strida bakom fiendens linjer och bekämpa hot som är så farliga att inte ens deras moderordnar ger sig på dem utan eftertanke.
Har man ett grepp om hur de tidigare spelen fungerar är det lätt att komma in i Deathwatch. Till nyheterna hör bland annat ett brett urval av färdigheter och förmågor för olika Chapters och yrken/specialities, ett speluppmuntrande system där rollfigurens personlighet ger bonus till tärningsslagen när man agerar ut karaktären, ett system för gruppsamarbete som ger tillgång till särskilda förmågor och attacker, ett uppdragssystem där spelarna har stor möjlighet att påverka äventyrets innehåll, samt snabba och enkla regler för masstrid mot stora grupper (Hordes). Man väljer gruppledare ur de egna leden, utifrån vem man tror är bäst skickad att styra upp den kommande uppgiften. Med det lilla äventyret i grundregelboken, äventyrshäftet i spelledarskärmen och de två demoäventyr som kan laddas ned gratis från Fantasy Flight Games hemsida har man redan från början konkret spelmaterial att köra igång – eller för den delen plocka russinen i kakan ur och själv bygga vidare på.
I boken får man en hel del matnyttig bakgrundsinformation om vad det innebär att vara Space Marine, hur Warhammer 40.000-världen fungerar och så klart även hur Deathwatch är uppbyggt. Äventyren tenderar förstås att bli militära till sin natur, men man understryker att spelet är en sandlåda där man absolut inte behöver hålla sig till den korstågssektor som beskrivs - eller ens Deathwatch som organisation - och tips ges om diplomatiska uppdrag, livvaktsjobb, djupundersökningar i samarbete med inkvisitionen och mycket annat.
Den viktigaste frågan – hur man egentligen spelar en enkelspårig stridsmunk med bara 15 minuters fritid under en strängt uppstyrd tillvaro av kampövning, bön och krig varje dag – svarar inte boken på. Författarna litar på sin läsekrets. I sektorn som är spelets fond, Jericho Reach, kämpar Imperiet för att återta tidigare förlorade planeter, och det kryllar av utomjordingar och kaoskultister i det här området. Atmosfären av mullrande krig skiljer ut Deathwatch från sina systerspel, där vi tidigare sett otämjda och outforskade gränsområden i rymden kring Halo Stars, samt de intrigfyllda och ytterst sett alltid korrumperade miljöerna i Calixis-sektorn. Att ta rollen av en stor och extremt tuff medlem av en särskild insatsstyrka bland redan bredhakade elitkrigare är själva kärnan av spelet. Konflikter mellan olika personligheter och bakgrunder kryddar rätten, och önskar man ett mer varierat spel finns en lämpligt placerad dimensionsportal genom vilken rollpersonerna enkelt kan resa tillbaka till platser som beskrivits i äldre böcker.
Men varför resa någon annanstans än till frontlinjen, i barskt xenofobiska ultrahårdingars sällskap? Det här är ett rollspel med stor skärpa, som zoomar in på en extrem och näranog arketypisk aspekt av Warhammer 40.000-universat: Space Marines. Varken mer eller mindre. De mycket tydliga ramarna ger spelledaren verktyg att köra en enda lång bolterfest med episkt pang-pang och patriotiska triumftjut i basröst – eller att, å andra sidan, tvinga de hårdindoktrinerade krigarna att upptäcka sanningar bakom den etablerade dogmen, ifrågasätta sin egen moral och faktiskt även ställa den fundamentala frågan om vad det innebär att vara människa. Utan att behöva krångla till spelet särskilt mycket. Det sköter sig självt, när man tar rollen av genetiskt framodlad supersoldat med tio millennier av historia, tradition och arv att ta hänsyn till. Kan man ha skoj med att spela eldbollskastande trollkarlar med långskägg och spetsig hatt – eller självtvivlande, sexuellt frustrerade vandöda som för det mesta tycks stå i mörka hörn och stirra på varandra – ska inte rollen som sträng neomensch i järnkostym behöva kännas särskilt problematisk.
Gött mos, helt enkelt!
