Civilization

På åttiotalet gav Avalon Hill ut det klassiska handelsspelet (får man väl kalla det) Civilization, som på sätt och vis är genrens urfader. Det finns inte i tryck längre, men har en stor fanbas och för en mycket livaktig tillvaro i hobbykretsar - trots att man inte kan köpa det i butik - med egenutvecklade supplement och tillsatser. Spelet har egentligen inte särskilt mycket gemensamt med datorversionen Sid Meier’s Civilization, namnet och spelidén till trots. Meier, som bland annat också gjort Pirates och Railroad Tycoon, fokuserade redan från start på spelglädje och ren design – utan att för den sakens skull dra ned på utbudet av strategiska möjligheter. Här hemma fick jag ofta höra från vänkretsen att Civ var det största hotet mot kommande tentor och till och med var så beroendeframkallande att förhållanden kraschade, vilket utvecklarna förstås var medvetna om. I Civ IV fanns till och med en knapp som löd: ”Just… one… more… turn” med ångerfunktion, när man avbröt för kvällen. Det första analoga sällskapsspelet baserat på Meiers förlaga kom 2002, publicerat av Eagle Games. Det hade ett enormt stort bräde och var en helt okej förenkling av datorspelet, men blev kyligt mottaget bland många gamla gamers, som föredrog Avalon Hill-spelet.

I september 2010 kom den femte utgåvan av datorspelet till PC, ganska snart därefter även till Mac, och nu lagom till jul också en brädspelsversion. Sid Meier’s Civilization – The Board Game, utgivet av Fantasy Flight Games, är alltså en omtolkning av det välkända datorspelet. Det har lånat sin mesta inspiration från Civilization: Revolution, som i sin tur kan sägas vara en light-version anpassad till konsoler och bärbara spelmaskiner. Inte så dumt tänkt, eftersom brädspel behöver vara mer översiktliga än datorspel, där tabeller och kod ligger dolda under motorhuven. Kevin Wilson, känd bland annat för det prisade Arkham Horror, ligger bakom arbetet. Hur han tänkt kan man läsa om i hans designdagbok hos FFG.

Civilization är ett sällskapsspel för 2-4 deltagare (fyra rekommenderas) och ska ta omkring 2-4 timmar att spela – förstås beroende på hur väl reglerna sitter och hur många som är med. Som alla spel från FFG har komponenterna mycket hög kvalitet. Tjocka, tåliga marker och snygga illustrationer. Varje spelare väljer eller slumpar fram en nation (med varsin liten unik fördel), väljer färg på pjäserna och tar sin startbricka där första staden kommer att byggas. Spelbrädet konstrueras modulärt av fyrkantiga terrängbrickor. Det sker på olika sätt beroende på hur många man är vid bordet, för att det ska vara lagom långt bort till närmsta granne. Mellan startbrickorna finns okänd terräng, som måste utforskas. Kartbrickorna ser i ärlighetens namn lite plottriga ut. Berg kan ligga brevid sjöar som inte leder någonstans, men det är ett funktionellt upplägg som på ett charmigt sätt påminner om de tidiga datorspelens slumpgenererade banor, där allt låg lite huller om buller. När allt är utplacerat får man sin startteknologi och så kör man igång! Turordningen går bordet runt i olika faser: handel, stadshantering, förflyttning av pjäser och forskning. Man kan vinna på fyra sätt: genom att erövra en annan spelares huvudstad, nå toppen i teknologipyramiden, fylla kulturpoängsmätaren eller samla in ett visst antal guldmynt.

De teknologiska upptäckterna är graderade i nivåer och ger nationen små förbättrande fördelar. När man forskat fram två på första nivån ”låser de upp” möjligheten att forska fram en upptäckt på nivå två, och så vidare fram till femte nivån som bara har ett enda kort och avslutar spelet. Kultur samlas in runda för runda från kartan. Kulturmätaren har milstolpar där nationen kan få ett bonuskort med jämna mellanrum, till exempel att gratis lära sig en teknologi som en annan spelare redan forskat fram. Kulturen ger också tillgång till så kallade Great People, genier inom olika områden, vilka fungerar ungefär som vandrande byggnader för städerna på kartan.

En stad har olika valbara handlingar varje runda, till exempel att skörda resurser från de kringliggande rutorna. Man samlar handelspoäng, produktions-/byggpoäng, kultur och guld från det kringliggande landskapet. Dessutom finns fyra särskilda resurser: silke, vete, rökelse och järn – nyttiga för olika slags framsteg. Handelspoängen kan växlas in till teknologisk forskning, guld, och så vidare. Enkelt och rakt på sak, när man sitter vid spelbordet.

Militären är användbar för att marscheras in på en motspelares ruta, parkera sig på en resurs och blockera skördandet av den. Det är förstås också möjligt att kriga enligt ett sten-sax-påsesystem där infanteri övertrumfar kavalleri, som slår artilleri, som i sin tur besegrar infanteri. De kan uppgraderas efter hand (till exempel från barbacksryttare till riddare, via modernt kavalleri till tanks). När militära pjäser möts i strid drar man ett antal kort ur sin nations arméhög, jämför styrkeförhållandena mellan sin och motspelarens hand, samt lägger till bonusar från särskilda byggnader och generaler. I tur och ordning spelar man därefter ut sina kort, noterar eventuella övertrumfningar och avgör vem som i slutänden får fördel i styrkeförhållandet. Vinnaren får lite plundring och striden avslutas. Mer info finns i regelhäftet, som finns tillgängligt online för den som är inloggad hos FFG här.

Första intrycket av Civilization-brädspelet är mycket gott. Det har en elegant enkel spelmekanik som fångar förlagans öppna struktur mycket väl. Den som gillar datorspelet är som hemma här. Man saknar egentligen inte mycket när man spelar Civilization, men det är tydligt att grundlådan har utrymme för framtida expansioner och tilläggslådor. Det här är ett komplett spel med stor igenkänningskänsla, som ändå står på egna ben, och har stort omspelningsvärde. Världsbyggarspel brukar vara mysiga eftersom de bygger på kända fakta men öppnar för en alternativhistorisk utveckling, samt ofta tillåter multipla taktiker och vinstmetoder. Där får Civilization mycket väl godkänt. Leka gud är helt enkelt barnsligt skoj!