Ta fram facklorna, det är ännu en gång dags att bege sig ner i mörkret.
Efter lång väntan kom det - den andra utgåvan av Descent, den taktiska
Dungeon Crawlern från Fantasy Flight. Själv var jag rätt förtjust i den
första utgåvan men fann den aningens ohanterlig; en jättelik låda (med en
hel del luft i sig) och med ett regelsystem som ibland kändes stelbent.
Så hur är nu det nya? Personligen är jag nöjd. Till att börja med kommer allt kompakt packat i den nya mindre lådan. Spelplanen består av
dubbelsidiga "tiles" som man sätter ihop på olika sätt beroende på vilket scenario som skall spelas, på ena sidan är det ett klassiskt grott-tema
och på den andra är det vildmark som gäller. Här skiner Descent ordentligt,
kombinationen av snyggt och tydligt är föredömlig. Figurerna är snygga och
dynamiskt skulpterade, men en av monsterfigurerna jag fick hade något
tillknycklade tentakler, fast det är inget som har stört mig nämnvärt.
Jag har dock ett klagomål; jag är inte riktigt nöjd med några av teckningarna
på hjältekorten. Framförallt Grisban känns lite för "cartoony" även om
smaken förstås är som baken. Annars är illustrationerna väldigt Terrinoth
(Runebound-världen) med klassisk High Fantasy-känsla.
Korten i övrigt är packade med info, ibland lite för effektivt då jag under
första spelet faktiskt blandade ihop några monstervärden (skäms!) men jag
tror det är en vanesak. Tipset är att ta sig tid att kolla igenom dem noga.
Okej, tänker ni nu, det är snyggt och så men hur funkar det? Jag tycker det
nya regelsystemet har mer flyt och är mer dynamiskt. Varje hjälte tillhör
en klass, och varje klass har två "yrken" att välja mellan. Till exempel är Grisban en Krigare och spelaren får välja om Grisban ska vara en Bärsärk
eller en Riddare. Beroende på klassvalet får man olika startutrustning och
färdighet, vilket gör hela förproceduren smidigare och snabbare. Klassvalet
följer med under kampanjen och styr hur hjälten kan förbättras. Bra av
Fantasy Flight tycker jag. Att vara Hjälte är kul och att arbeta fram en
samverkan med vettiga synergier är lagom utmanande.
Men skurken då, Big Bad, Ondskan eller som det heter i Descent - The
Overlord (hädanefter förkortat som OL)? Här tycker jag att de bästa
förbättringarna gjorts. Möjligheten att välja stil på sin OL är fantastiskt
kul, och att OL också utvecklas och förbättras är mycket bra. Intresset för
kampanjspel blir hög på båda sidor om bordet. Och kampanjspel är när
Descent är som roligast.
Ulf