Mordenkainen's Tome of Foes

Nu har Dungeons & Dragons femte inkarnation funnits ute i fyra år och snabbt blivit en favorit för många. En hel del produkter har släppts av fristående spelföretag, bland annat Kobold Press, men Wizards of the Coast har varit sparsamma med egenproducerat material till spelet. Senaste stora släppet var Xanathars Guide to Everything i fjol. Nu kommer nästa stora bok, och den var helt klart värd att vänta på.

Mordenkainen’s Tome of Foes är, som namnet antyder, inte knuten till kampanjvärlden Forgotten Realms (Mordenkainen hör hemma i Grayhawk, Gary Gygax’ första stora värld till spelet). Det är delvis en monsterbok, delvis en källa till information för den som vill öppna sitt spel mot andra existensplan än de dödligas värld, främst mot de yttre planen i spelets metafysiska värld. Stora kapitel om alver, dvärgar och andra spelbara raser ingår.

Kapitel ett har titeln The Blood War, något som väcker intresset för alla som gillade datorspelet Planescape: Torment, eller över huvudtaget tyckte att Monte Cooks beskrivning av de yttre planen från 90-talet var ett bra tillskott till Dungeons & Dragons metafysik. Här beskrivs Helvetet och Avgrunden, med djävulska och demoniska härskare och regler för mänskliga kulter i de levande värld.

Kapitel två handlar om alver. Ljusalvernas band till Arborea och Feywild och mörkeralvernas koppling till spindelgudinnan Lolth gör att planen utanför Prime Material spelar en stor roll här också. Gott om fakta kring alvisk kultur, religion och historia ingår.

Det gäller också för tredje kapitlet, som handlar om dvärgar och duergar (mörkerdvärgar). Där ingår regler för att skapa duergar som rollpersoner.    

I de följande kapitlen avhandlas lite mindre, men skojiga, spelbara raser som känns igen från tidigare utgåvor av spelet. Githyanki och git hzerai dök upp redan 1981, där omslaget av monsterboken Fiend Folio pryddes av en benig githyanki. Ursprungligen kom de faktiskt från en roman av George R R Martin, Dying of the Light, och lånades av författaren Charles Stross till hans D&D-kampanj i början av 80-talet. Stross publicerade en artikel om de märkliga humanoiderna i White Dwarf. Här får de ett eget kapitel där deras historia och kultur beskrivs i detalj. Regler för att spela en gith ingår också.

Efter ett avsnitt om halflings och gnomes följer ett kapitel med blandade monster och varelser. Fokus ligger på lite längre artiklar om varelser typiska för ett existensplan - till exempel större elementaler, Shadar-Kai från Shadowfell och Yugolother från Gehenna.

Jag tycker att Mordenkainen’s Tome of Foes är ett mycket bra tillbehör till D&D, en riktig guldgruva för alla som vill spela på hög nivå med mycket resande genom planen. Boken plockar upp idéer och sammanhang från tidigare utgåvor av spelet och beskriver ett fascinerande multiversum som lånar sig till alla möjliga slags spelkampanjer.