Relic

Brädspelet Talisman har en ärorik historia som sträcker sig hela vägen tillbaks till det tidiga 80-talet. Iklädda träningsoverall eller pastellfärger satt man och slog tärning för sin dvärg eller Sierska medan man ömsom svor och ömsom gladdes åt mot- och medgångar tills man förhoppningsvis äntligen fick händerna på den åtråvärda kronan. 1988 kom expansionen Timescape som tog inspiration från det jämförelsevis nyutgivna Warhammer 40.000: Rouge Trader (vilket med tiden blev Warhammer 40.000). Så egentligen är det lite märkligt att det har tagit tills nu att få ihop ett helt eget Talismanbaserat brädspel som utspelar sig i den mycket köttigt välskrivna Warhammer 40.000-världen.

Har du spelat Talisman är du redan bekväm med grundmotorn i reglerna, men för er som inte har haft nöjet går det till som följer:
Varje spelare väljer en hjälte, det kan till exempel vara en Inkvisitor, en Kommissar eller en kämpaglad Rymdmarinsoldat. Varje hjälte har lite olika fördelar och nackdelar som påverkar hur det går i spelet. Du slår en tärning för hur långt din hjälte får gå och hamnar på en ruta där du får dra ett äventyrskort för att se vad som händer. Det kan vara någon slags skatt, ett möte eller (oftast) en fiende.
Fiender bekämpas genom att jämföra din hjältes styrka med fiendens, slå en tärning var och lägg till resultatet. Den som får högst vinner. Besegra fiender ger erfarenhet som gör att din hjälte blir bättre med tiden.

I Relic har tillverkarna förfinat konceptet på lite olika sätt. Hjältarna har tre grundvärden; Strength(Styrka), Willpower(Viljekraft) och Cunning(slughet). Grundvärdena representeras av färgerna röd, blå och gul (i turordning). Äventyrskorten, å sin sida, är uppdelade i tre lekar; Röda, blåa och gula. I den röda leken finns det mest fiender som bekämpas med Styrka, i den blå flest som använder sig av Viljekraft och så vidare. Ett mycket uppskattat drag, eftersom det ger en liten grad av kontroll över vad hjälten skall möta på för utmaning. Visst spelar tur fortfarande en stor roll, men tillsammans med "Power Cards" (mer om dem strax) tillför de väl avvägt taktiktänk.
"Power Cards" sa du? Jo, de är små "knep" där du kan välja att spela det för den effekt som står på kortet eller istället för ett tärningsslag, och då blir resultatet den siffra som står på kortet. Ett sätt att inte vara helt slav under tärningsgudens nycker.

Det, i korthet, om regelsystemet. Det är Talisman, men med några små förändringar som jag uppskattar. Men det Relic gör allra bäst är att sparka liv i WH40K-världen. Jag kan verkligen se min Inkvisitor hugga sig fram igenom djungeln på en "Deathworld" sökandes efter en artifakt, Kommissaren slår sig fram på ett slagfält under skuggan av en jättelik "Hive" och Rymdmarinen mejar ner anfallande Orker i horder. Jag riktigt lever mig in i hjältens öden och äventyr och varje tärningsslag kan rent tekniskt sett betyda liv eller död. Det känns episkt, det känns mörkt och grymt som sig bör och jag gillar det. Äventyrskorten bjuder på små blinkningar åt gamla WH40K-rävar som mig själv utan att kräva någon förhandskunskap och själva brädet ser ut som om Tzeentch har designat den. På ett bra sätt. Allt dryper av gotisk långt-in-i-framtiden känsla och efter att ha spelat blir jag sugen på att använda äventyrskorten för att slumpa fram äventyr till något av rollspelen, tex Rogue Trader eller Deatwatch.
Jag rekommenderar hjärtligt spelet till både Talisman-fans och Warhammer 40K fans med ett gutturalt: 'ere we go 'ere we go 'ere we go!

Ulf