Lund – den förbjudna kunskapens stad
579 kr
Svavelvinter
Publicerad: Torsdag, 28 juni 2012, Skribent: David Borgström
Efterlängtade Svavelvinter, ett rollspel vi gärna tipsar om!
Det är inte ofta jag får en ny svensk rollspelsbok i händerna, och än mer sällan en så här tjock och snyggt inbunden. Fria Ligan lägger ribban högt i och med produktionsvärdet, och innehållet lever upp till ytan.
För att börja från början: Svavelvinter släpptes först som första delen i en kampanjmodul till det gamla svenska rollspelet Drakar och demoner 1987. Den uppskattades mycket när den kom, och anses av många gamla rollspelsrävar vara bland det bättre som släppts på svenska i rollspelssvängen. Hoppa sedan fram till 2004, då Granström skrivit en roman baserat på sitt äventyr. Boken uppskattas och säljer bra, och 2011 kommer uppföljaren Slaktare små. Det är på dessa två romaner Svavelvinter-rollspelet är baserat.
Spelets hjärta är kampanjspelandet. Alla regler är uppbyggda kring att spela flera omgångar och bygga samman dem till ett stort äventyr under lång tid. Med det sagt kan du givetvis spela kortare små äventyr också. Det går utmärkt regelmässigt, men det märks väldigt tydligt att det inte är så spelet är tänkt att spelas.
Som spelare kontrollerar du som vanligt din rollfigur, men även, om ni väljer att spela med det, varsin skuggmakt; en mäktig borgmästare, sektledare eller halvgud, som försöker styra gruppen med hjältar (eller antihjältar) i en, för den, fördelaktig riktning. Alla spelarna bestämmer över varsin skuggmakt som står bakom en av sina kamraters rollfigurer och styr dem i hemlighet. Det här gör att delar av berättarfokuset tas från spelledaren, här kallad berättaren, och ges till spelarna. Tillsammans kan de lägga upp spelreglerna för äventyret via sina skuggmakter, och vilka fasor och intriger rollfigurerna ska vävas in i under spelets gång. Skuggspelet blir ett litet spel i sig, vid sidan av rollspelandet, men skapar även nya förutsättningar för rollfigurerna.
Reglerna är lätta och snabbspelade. När du och dina kamrater är ute på äventyr slumpas det som ska slumpas enbart med sexsidiga tärningar, och ni har alla fyra attributer med värde mellan 1 och 3 som representerar hur starka, snabba, tåliga samt mentalt starka era figurer är. När du ska försöka klara något som kräver ett tärningsslag kastar du så många tärningar du har i den aktuella attributen och jämför med hur svår situationen är att klara, också det ett värde mellan 1 till 3. Om de tärningar som slår fyra eller mer är lika med eller övertiger situationens svårighetsgrad klarar du det. För att bättre på dina chanser kan du lägga till extra tärningar, så kallade ödestärningar. Du börjar äventyret med ett fåtal, men kan snabbt öka antalet genom att spela fram situationer som ger dig fler, eller ta på dig uppgifter under spelets gång, både i och utanför spel, som ger din rollfigur fler ödestärningar.
Det här ger ett snabbt spel där det handlar mer om att berätta vad du gör än att slå tärningar om detsamma, vilket i de flesta fall fungerar utmärkt.
En stor del av boken handlar om själva världen, Ereb Altor, som äventyren utspelar sig i. Överraskande mycket tycker jag till och med, men eftersom Erik Granström själv varit med på ett hörn kanske jag borde ha förväntat mig det. Hur som helst tycker jag att Fria Ligan lyckats väldigt bra med dessa kapitel. De ger precis tillräckligt mycket information för att ni ska få en ganska bra uppfattning om vad det är för ett ställe och hur det känns att vara där, men inte så mycket att allt förloras i detaljer. Dessutom finns det gott om små förslag på händelsekrokar som skulle kunna dra in rollfigurerna i nya, spännande händelsekedjor, något jag applåderar. Ett helt kapitel lämnas även till att beskriva mäktiga grupper, organisationer och kulter, vilket alltid är välkomna inslag i rollspelsvärldar.
Aningen besviken blir jag dock på kapitlet om de varelser man kan stöta på under sina äventyr. De är lite för få och ofta oinspirerande i sin beskrivning, och hade dessutom mått bra av ytterligare några illustrationer att ackompaniera dem. Som det är nu känns det ofta roligare att hitta på egna varelser än att använda de redan existerande, vilket visserligen är relativt enkelt med tanke de ganska simpla reglerna, men som gnager lite på mig. Men jag kan alltid hoppas på en framtida monsterbok som fördjupar sig i djurlivet.
På det hela är det en bra och inspirerande bok. Den innehåller många regler varav de flesta är valbara och kan spelas med eller utan beroende hur spelgänget känner för dem. Dessutom beskrivs världen både levande och vackert, vilket får mig att vilja återvända dit när jag bläddrar i boken. På minuskontot finns, bortsett bestiariet, även en viss rörighet. Det kan vara lite hattigt att läsa regelkapitlen i början, och det hänvisas inte sällan till andra kapitel mitt i regeltexter. Men det är egentligen petitesser, då Fria Ligan lyckats med vad de uppenbart försökt göra: ett spel som lämpar sig väl för kampanjspel där inte bara spelledaren, utan även spelarna i högre grad än i andra rollspel, för historien framåt och där både intrigspel och actionmoment fungerar lika bra, sida vid sida.
David
För att börja från början: Svavelvinter släpptes först som första delen i en kampanjmodul till det gamla svenska rollspelet Drakar och demoner 1987. Den uppskattades mycket när den kom, och anses av många gamla rollspelsrävar vara bland det bättre som släppts på svenska i rollspelssvängen. Hoppa sedan fram till 2004, då Granström skrivit en roman baserat på sitt äventyr. Boken uppskattas och säljer bra, och 2011 kommer uppföljaren Slaktare små. Det är på dessa två romaner Svavelvinter-rollspelet är baserat.
Spelets hjärta är kampanjspelandet. Alla regler är uppbyggda kring att spela flera omgångar och bygga samman dem till ett stort äventyr under lång tid. Med det sagt kan du givetvis spela kortare små äventyr också. Det går utmärkt regelmässigt, men det märks väldigt tydligt att det inte är så spelet är tänkt att spelas.
Som spelare kontrollerar du som vanligt din rollfigur, men även, om ni väljer att spela med det, varsin skuggmakt; en mäktig borgmästare, sektledare eller halvgud, som försöker styra gruppen med hjältar (eller antihjältar) i en, för den, fördelaktig riktning. Alla spelarna bestämmer över varsin skuggmakt som står bakom en av sina kamraters rollfigurer och styr dem i hemlighet. Det här gör att delar av berättarfokuset tas från spelledaren, här kallad berättaren, och ges till spelarna. Tillsammans kan de lägga upp spelreglerna för äventyret via sina skuggmakter, och vilka fasor och intriger rollfigurerna ska vävas in i under spelets gång. Skuggspelet blir ett litet spel i sig, vid sidan av rollspelandet, men skapar även nya förutsättningar för rollfigurerna.
Reglerna är lätta och snabbspelade. När du och dina kamrater är ute på äventyr slumpas det som ska slumpas enbart med sexsidiga tärningar, och ni har alla fyra attributer med värde mellan 1 och 3 som representerar hur starka, snabba, tåliga samt mentalt starka era figurer är. När du ska försöka klara något som kräver ett tärningsslag kastar du så många tärningar du har i den aktuella attributen och jämför med hur svår situationen är att klara, också det ett värde mellan 1 till 3. Om de tärningar som slår fyra eller mer är lika med eller övertiger situationens svårighetsgrad klarar du det. För att bättre på dina chanser kan du lägga till extra tärningar, så kallade ödestärningar. Du börjar äventyret med ett fåtal, men kan snabbt öka antalet genom att spela fram situationer som ger dig fler, eller ta på dig uppgifter under spelets gång, både i och utanför spel, som ger din rollfigur fler ödestärningar.
Det här ger ett snabbt spel där det handlar mer om att berätta vad du gör än att slå tärningar om detsamma, vilket i de flesta fall fungerar utmärkt.
En stor del av boken handlar om själva världen, Ereb Altor, som äventyren utspelar sig i. Överraskande mycket tycker jag till och med, men eftersom Erik Granström själv varit med på ett hörn kanske jag borde ha förväntat mig det. Hur som helst tycker jag att Fria Ligan lyckats väldigt bra med dessa kapitel. De ger precis tillräckligt mycket information för att ni ska få en ganska bra uppfattning om vad det är för ett ställe och hur det känns att vara där, men inte så mycket att allt förloras i detaljer. Dessutom finns det gott om små förslag på händelsekrokar som skulle kunna dra in rollfigurerna i nya, spännande händelsekedjor, något jag applåderar. Ett helt kapitel lämnas även till att beskriva mäktiga grupper, organisationer och kulter, vilket alltid är välkomna inslag i rollspelsvärldar.
Aningen besviken blir jag dock på kapitlet om de varelser man kan stöta på under sina äventyr. De är lite för få och ofta oinspirerande i sin beskrivning, och hade dessutom mått bra av ytterligare några illustrationer att ackompaniera dem. Som det är nu känns det ofta roligare att hitta på egna varelser än att använda de redan existerande, vilket visserligen är relativt enkelt med tanke de ganska simpla reglerna, men som gnager lite på mig. Men jag kan alltid hoppas på en framtida monsterbok som fördjupar sig i djurlivet.
På det hela är det en bra och inspirerande bok. Den innehåller många regler varav de flesta är valbara och kan spelas med eller utan beroende hur spelgänget känner för dem. Dessutom beskrivs världen både levande och vackert, vilket får mig att vilja återvända dit när jag bläddrar i boken. På minuskontot finns, bortsett bestiariet, även en viss rörighet. Det kan vara lite hattigt att läsa regelkapitlen i början, och det hänvisas inte sällan till andra kapitel mitt i regeltexter. Men det är egentligen petitesser, då Fria Ligan lyckats med vad de uppenbart försökt göra: ett spel som lämpar sig väl för kampanjspel där inte bara spelledaren, utan även spelarna i högre grad än i andra rollspel, för historien framåt och där både intrigspel och actionmoment fungerar lika bra, sida vid sida.
David
